Dr Pangloss på besök i Ekonomibyrån
15 Dec, 2025 at 23:30 | Posted in Economics | 1 Comment
Yours truly såg i går kväll på senaste avsnittet av Ekonomibyrån på SvT. Panelen skulle diskutera en ny studie av Institutet för Näringslivsforskning om ojämlikhetens utveckling i Sverige. Studien visar bland annat att antalet miljardärer i vårt land ökat från 50 till över 500 personer de senaste två decennierna.
Och som alltid nuförtiden, när man vill ha med någon nationalekonom som säger att allt är bra och att alla egentligen tjänar på att inkomst- och förmögenhetsskillnaderna blivit skyhöga, hade man bjudet in landets egen Dr Pangloss — Daniel Waldenström
Waldenströms uppfattning är att ojämlikhet egentligen inte är något problem, eftersom skillnaden mellan toppen och botten alltid blir större i framgångsrika ekonomi. Detta — att ojämlikhet inte är något problem — är i den ekonomisk-politiska debatten något som ofta marknadsfundamentalistiska förespråkare för fram. I enlighet med det så kallade Hästskitsteoremet sägs de allt större inkomsterna och förmögenheterna hos de rika så småningom sippra ner till de fattiga. Göd hästen och fåglarna kan äta sig mätta på spillningen.
Problemet med teoremet är att den empiriska evidensen för dess existens är lika med noll!
Waldenström, verksam vid tidigare nämnda näringslivsinstitut, hävdar att förmögenheterna aldrig varit mer jämlikt fördelade än vad de är idag och att svensken i genomsnitt är rikare idag än för hundra år sedan på grund av ett ökat ‘sparande’ i bostäder och pensioner.
Många av oss har under lång tid tyckt att vi har en bostadsmarknad alldeles för ensidigt inställd på att främja enskilt ägande i stället för rejäla satsningar på överkomliga hyresrätter. Den politiskt understödda omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter har gjort det svårt för svaga grupper i samhället att finna ett rimligt boende. Waldenström rekommenderar dock att vi ännu mer än vi redan gjort de senaste tjugo åren ensidigt ska satsa på bostadsrätter och ägarlägenheter.
I Waldenströms värld är ökade bostadspriser och en ökad andel hushåll som själva äger sina lägenheter entydigt positivt. Att denna utveckling också gjort oss till ett av världens mest skuldsatta folk viftar han bara bort med att vi inte ska sätta skulderna i relation till våra disponibla inkomster, utan i relation till våra tillgångars värde.
Waldenström ser pensionsmedlen och våra självägda bostäder som otvetydiga tecken på en ökad förmögenhetsjämlikhet. De – inte minst ungdomar — som idag tvingas låna flera miljoner bara för att kunna köpa en bostad och ha någonstans att bo har nog svårt att se sig som något slags vinnare i det här spelet. Likadant med pensionärerna och deras pensionsfonder. Låsta finanstillgångar är svåra att uppleva som en del av den egna förmögenheten i paritet med aktier och andra värdepapper.
I februari i år presenterades LO:s årliga rapport om inkomstskillnader i vårt land — Makteliten: i raketfart från verkligheten. Den visar att näringslivets direktörslöner fortsätter att dra ifrån rejält och idag ligger på en historiskt hög nivå.
Den genomsnittliga inkomsten för vd:arna vid de 50 största svenska företagen motsvarade år 2023 mer än 70 industriarbetarlöner.
Men för vår egen Dr Pangloss, är den ökade ojämlikheten i vårt land inte ett problem. Tidigare i år kommenterade Waldenström LO:s siffror med att ”så länge man helt enkelt diskuterar och landar (sic!) blir det också på vd-nivå och på andra löntagares nivå, den lön som är rimlig att bära.”
Ja, vad ska man säga om denna, med både hängslen och livrem försedda, ojämlikhetsapologetik? Vad Waldenström, uppbackad av forskningsmedel från näringslivet, försöker sig på är inget annat än en skönmålning av de stora fömögenhetsskillnader som i dag kännetecknar Sverige. Men — det funkar inte!
All ekonomi är politik. All ekonomi är makt. Sverige har den näst högsta förmögenhetskoncentrationen i EU. Att detta inte skulle utgöra ett demokratiproblem är en uppfattning som ytterst få seriösa samhällsforskare delar.
Waldenströms ‘analyser’ visar med besked att vi här har en forskare som valt att bli en av näringslivets mest högljudda marknadsapologetiska megafoner och vars ’analyser’ numera mest går att likna vid ideologiskt färgad skönmålning av allvarliga samhällsproblem.
Nästan alla har blivit rikare”. Så sammanfattar Daniel Waldenström en ny rapport som han och andra forskare har skrivit för Research Institute of Industrial Economics / Institutet för Näringslivsforskning om förmögenhetsutvecklingen i Sverige 1999-2020 …
”Nästan alla” döljer en stor ojämlikhet. En femtedel av befolkningen har en negativ förmögenhet – de har större skulder än tillgångar. Och de allra rikaste har blivit extremt mycket rikare. Sverige har en och en halv gång så många dollarmiljardärer per capita jämfört med USA.
Enligt UBS Global Wealth Report 2025 har Sveriges Gini-koefficient ökat till 0,75 (högre värde betyder större klyftor), vilket gör oss till det sjätte mest ojämlika landet i världen.
Samtidigt har Daniel Waldenström rätt i att de privata förmögenheterna har vuxit i Sverige. Men det beror framförallt på att bostadspriserna ökat, och på att pensionssystemet har gjorts om. Dessutom har ju kapitalskatterna sänkts…
Det som har hänt de senaste decennierna är inte att ”nästan alla har blivit rikare”. Några få har blivit väldigt mycket rikare – och det gemensamma har blivit fattigare.
